maanantai 9. kesäkuuta 2014

Luleå-blogget

Eleverna i årskurs 12 på Ijo gymnasium har under läsåret 2013-14 slutfört sammanlagt fyra kurser i svenska däribland en som heter Kurs i nordisk kultur. Som en lämplig avslutning på kursen åkte vi till Luleå på fredag den 30 maj. Medan alla andra fick stanna kvar i skolan och syssla med sådana mindre tilltalande arbetsuppgifter som städning fick vi som var mera privilegierade åka bekvämt med buss till Luleå och bekanta oss med staden. Enligt navigatorn är det 226 kilometer från Ijo till Luleå.

Vädret i Ijo var molnigt då vi for. Av olika skäl var en del av eleverna förhindrade, och därför var vi bara fyra elever plus läraren.  Det blev soligare då vi närmade oss Torneå där vi hade en kort kaffepaus. Efter riksgränsen och Haparanda på svenska sidan är naturen nästan som i Lappland med kortväxta träd och massor med lav på marken. Läraren tyckte att det skulle ha varit intressant att stanna en stund i Kalix som ligger ca 50 kilometer söderut från Haparanda. De har nämligen en helt egenartad dialekt där som heter kalixmål eller “kölismåle” som Kalixborna kallar den. Eleverna tyckte inte särskilt mycket om idén och så småningom kom vi överens om att åka vidare utan att stanna.

Vi anlände till Luleå vid tiotiden lokal tid och tog en kort promenad på stan. Luleå grundades år 1621 på den plats som nuförtiden kallas Gammelstad. Landhöjning, som är ett bekant fenomen även på  Bottenvikens finska sida, gjorde att platsen blev mindre lämplig och därför flyttades staden redan år 1649 till sitt nuvarande läge nära älven. Gammelstad finns kvar och är ett intressant ställe att se. Det “nya” Luleå ligger på en udde – eller flera uddar – och är nästan helt omringat av vatten. Under vår korta promenad såg vi bl.a. domkyrkan och biskopskansliet samt stadshuset och stadsparken, som tyvärr inte var i någon vidare skick – inga blommor, nästan ingen gräsmatta alls.


Efter promenaden var det dags att shoppa lite. Och sedan gick vi och åt lunch. Vi diskuterade lite hurdan mat gänget ville ha och kom överens om att gå på en thailändsk restaurang  där det även var möjligt att få pizza. Medan vi åt började det regna – ganska hårt. Detta tvingade oss att ändra våra planer. Vi hade nämligen tänkt att vi skulle ha åkt till Gammelstad och tillbringat ett par timmar där, men på grund av regnet som blev hårdare och hårdare beslöt vi att stanna i staden och fortsätta att bl.a. shoppa. Detta var något som antiklimax, men vi lät det inte störa oss. Ungefär klockan tre lämnade vi Luleå. Vi stannade en stund i Haparanda – vid en affär som de flesta Ijobor utan tvekan känner till – och sedan fortsatte rakt till Ijo dit vi anlände kring halv sju på kvällen. Det var en trevlig resa som vi alla var jättenöjda med!

tiistai 3. kesäkuuta 2014

Ylioppilaan puhe 31.5

Hyvät ylioppilastoverini, opettajat ja juhlavieraat,

Emilia Hekkala piti ylioppilaiden puheen
Muistan kun aloitin lukion kolme vuotta sitten. Jollakin ensimmäisistä äidinkielentunneista meidän piti kirjoittaa siitä, mitä toivomme lukiossa oppivamme. Muistan kirjoittaneeni, miten haluaisin kehittyä kriittisemmäksi ja kasvaa ihmisenä. Minusta tuntuu, että sen lukio on saanut aikaan.

Sillä lukion tärkein tehtävä ei ole opettaa meille nippelitietoa Pähkinäsaaren rauhasta tai sentrifugoinnista. Lukion tärkein tehtävä on kehittää ajatteluamme. Kaavat, joiden ymmärtämiseksi meidän on pinnisteltävä, väittelyt, joita on melkein mahdoton voittaa ja keskustelut, joissa jokainen on asiasta eri mieltä, kaiken sen tarkoitus on laajentaa ymmärrystämme ja tuoda ajatteluumme syvyyttä. Juuri tämä asia tekee lukiosta tärkeän ja antaa ylioppilaslakille sen arvon. Ei se opiskelu, ei kirjoitukset, vaan oppiminen, kasvaminen.

Ja onhan lukioaika muutakin kuin pelkkää opiskelua. Uudet ihmiset, uudet ystävät. Uudenlaiset asenteet ympärillä. Olen saanut tavata ihmisiä, joiden suhtautuminen maailmaan on ihailtava, ihmisiä, joiden ajatukset menevät syvälle ja ihmisiä, jotka osaavat nauttia jokaisesta päivästä. Hienoja ihmisiä. Ja hienoja hetkiä myös, aina arkisista ilonaiheista kuten koeviikon loppumisesta, hyvin sujuneesta esitelmästä, kahvin tuoksusta ja samoille vitseille nauramisesta suurempiin tapahtumiin. Pimennetyt käytävät, kun yökoulussa ollaan piilosta. Pukuloisto tässä salissa vanhojentanssien aikaan, valot ja säihke, musiikki. Penkkarit: kaikki se nauru, leveät hymyt ja tuuli rekan lavalla. Keveyden tunne, kun viimeiset kirjoitukset ovat ohi ja kirjoitussalin oven saa sulkea takanaan. Ja tämä hetki.

Kolme luvattoman nopeasti kulkenutta vuotta.

Haluan kiittää opettajia ja rehtoriamme siitä, että olette olleet tiukkoja ja saaneet meidät opiskelemaan ja tekemään töitä. Vielä enemmän haluan kuitenkin kiittää teitä siitä, että olette osanneet myös rentoutua ja näyttää muitakin puolia itsestänne. Kiitokset koulun muullekin henkilökunnalle, olette pitäneet meistä hyvän huolen. Vanhemmille, sukulaisille ja ystäville haluan sanoa suurkiitokset kaikesta saamastamme tuesta. Ja kaikille uusille ylioppilaille: kiitos. Meillä on ollut hyvää aikaa yhdessä.


Tämän kesän jälkeen me suuntaamme eri poluille. Edessämme on opiskelua, työtä, kokemuksia. Vapautta ja valintoja. Suunta on kuitenkin selvä: eteenpäin. Eletään hyvä elämä.